Kostar för mycket.

Förr eller senare betalar vi oavsett för ungas psykiska ohälsa och inlärningsutmaningar. Kostnader uppstår till exempel på grund av det ökande behovet av mentalvårdstjänster, invalidpension som orsakats av psykisk ohälsa, annat stöd som ges i skolan samt sämre prestationer och utbildningsnivå. Vi bör därför hellre nu betala för förebyggande åtgärder än korrigerande åtgärder senare.

Jag vet inte. Om man måste välja mellan att barnet har konkreta skolböcker i stället för digitala böcker eller en timme motion om dagen, så skulle jag välja skolböckerna.

Jag också. Syftet är inte att ta pengar från annan verksamhet som stöder barn och ungas psykiska hälsa och lärande.

Om det fanns extra resurser skulle ja hellre satsa på att öka läskunnighet, som enligt forskning har försämrats.

Enligt forskning borde motion förbättra barnens psykiska välbefinnande, koncentration och lärande, så jag skulle anse det troligt att inkludering av motion till varje skoldag skulle leda till förbättrade resultat både i läsandet och i andra ämnen på samma gång.

Inte alla psykiska hälsoproblem eller koncentrations- och beteendeutmaningar i skolor beror på brist på motion.

Nej, så är det. Lyckligtvis är forskningsresultaten om motionens fördelar inte beroende av orsaken bakom psykisk ohälsa eller koncentrations- och beteendeutmaningar, utan resultaten gäller oavsett orsaken till symptomen.

Motion är inte något mirakelmedel som löser alla problem.

Det är det inte, och jag vill betona att jag inte påstår det heller. Enligt forskningen skulle motion dock vara ett mycket effektivt sätt att förbättra barn och ungdomars välbefinnande och lärande, och därför bör det införas vid sidan om andra metoder. Det är också viktigt att notera att de nuvarande metoderna som redan används inte heller är mirakelmedel: terapi hjälper till exempel inte alla deprimerade, utan i genomsnitt varannan. Det har visat sig att motion är lika effektivt eller till och med något mer effektivt än terapi vid behandling av depression. När det gäller beteende- och koncentrationsutmaningar i skolan, så lugnar det klassen till en viss del om gruppstorleken minskas och antal vuxna ökas, men det påverkar inte så mycket en enskilda elevens oro eller koncentrationssvårigheter.

Detta är som att säga till barn att det är ditt eget fel att du mår dåligt, eftersom du inte rör på dig tillräckligt.

Det är det inte. Psykisk ohälsa eller koncentrations- och beteendeutmaningar är aldrig någons eget fel och det är viktigt att betona. Budskapet till barn och unga bör vara något i stil med: "Låt oss gå ut och röra på oss, så orkar ni sedan bättre koncentrera er på lektionerna på de saker som känns svåra eller tråkiga." och "När det känns jobbigt kan det ibland hjälpa att gå ut och röra på sig."

De pengar är då borta från något annat.

Sant, det kommer troligen åtminstone i början att tas från något annat. Vi har till exempel investerat stora summor i idrottsanläggningar de senaste åren och ytterligare investeringar är planerade – skulle det vara möjligt att flytta en del av dessa investeringar och istället satsa på själva rörelsen den här gången, snarare än på nya anläggningar? Jag är övertygad om att en timme motion varje skoldag skulle öka Raseborgs dragkraft och locka till exempel barnfamiljer från huvudstadsregionen. Detta skulle ge mer livskraft och fler skattebetalare till kommunen. Dessutom är det möjligt att barnens välmående och koncentrationsförmåga skulle förbättras så att behovet av psykisk hälsovård och extra personal i skolorna minskar på längre sikt.

Det går inte i praktiken, för att…

I planeringen av det praktiska genomförandet kommer det säkert att dyka upp många utmaningar, som alltid när man gör något nytt. Vi har dock ett oerhört bra skäl att hitta lösningar, och jag tror att genom att utnyttja skolornas expertis kommer vi säkert att hitta lösningar på de praktiska problemen.

Men är inte pengarna slut i välfärdsområdena och alla tjänster hotar att försvinna? Hur skulle en sådan idé kunna gå igenom?

Lyckligtvis är det kommunen som beslutar om skolornas undervisning. Vi kan genomföra detta helt själva, oavsett vad som händer med välfärdstjänsterna.

Inte alla barn gillar motion.

Det är sant att inte alla barn gillar motion. Det förändrar dock inte den fakta att motion rekommenderas av hälsoskäl för 7–12-åringar minst 1 ½–2 timmar om dagen och för 13–18-åringar minst 1–1 ½ timme om dagen. De extra gymnastiktimmar jag föreslår har inga specifika innehållsmässiga mål eller tidspress, så vi kan fritt använda existerande kunskap om vilken typ av motion som skulle vara bra för mental hälsa. Målet är att få barn att röra på sig med lekfullt, mångsidigt, pulshöjande och gemenskapsfrämjande innehåll. Jag skulle tänka att den här typen av innehåll skulle kunna vara tilltalande även för många barn som inte idag bryr sig så mycket om motion.

Det är föräldrarnas ansvar att få barnen att röra på sig, inte samhällets

Vi har kollektivt byggt ett samhälle där nästan all rörelse praktiskt taget har försvunnit: vi använder motoriserade transportmedel för att förflytta oss från en plats till annan, maskiner sköter många fysiska sysslor och vi har skapat skärmar som erbjuder så beroendeframkallande innehåll dygnet runt där även vuxna har svårt att koppla bort. Barn och unga kan inte påverka sin omgivning, men vi vuxna kan skapa strukturer i världen som återinför rörelse i barnens liv. Motion i skolan är det enda sättet att få motion som en del av alla barns och ungdomars liv. I annat fall styrs motion av föräldrarnas ekonomiska, psykiska och tidsmässiga resurser. Dessutom bildas motionsvanor - även föräldrarnas motionsvanor - till stor del under barndomen. Om vi vill att alla barn ska röra sig enligt de nationella rekommendationerna, skulle det första och mest rimliga steget vara att införa en motionsrutin i allas vardag genom skola.